"Världen tycktes ha krympt ihop och rymdes nu utan problem inom rummets väggar."
Författare: Helen Simonson
Serie: -
Genre: Roman
Antal sidor: 434
Språk: Svenska
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Major Pettigrew´s last stand
Översättare: Katarina Jansson
Förlag: Forum
ISBN: 978.91-37-13786-5
ISBN: 978.91-37-13786-5
Utgivningsår: 2010
Format: Inbunden
Format: Inbunden
Första meningen: Major Pettigrew var fortfarande uppriven efter telefonsamtalet från sin brors fru, och därför tänkte han sig inte för utan öppnade automatisk dörren när det ringde på.
Handling: Major Pettigrew är en gentleman av den gamla stammen. För honom är tillvarons grundpelare en omsorgsfullt tillagad kopp te, korrekt uppträdanden samt plikten och äran. Han lever ett inrutat pensionärsliv och sedan hustrun gick bort känns dagarna ofta långa, trots golfklubben och en och annan societetsjakt på ett närliggande gods.
En morgon ringer det oväntat på dörren. Utanför står mrs Ali som sedan många år äger samhällets lilla speceriaffär. Hon kommer från Pakistan och på ytan verkar de inte ha mycket gemensamt. Men snart upptäcker de att de delar kärleken till böcker och trivs i varandras sällskap.
Det här blir början på en vänskap mellan majoren och mrs Ali, som med tiden djupnat alltmer. Frågan är bara om deras relation kan överleva omgivningens motstånd och deras egna tvivel.
~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~
Kommentar: Det här är en bok som är ganska långsam att läsa. Det har nog att göra med att jag inte får ta del av något fängslande. Det tog väl hundra sidor att få grepp om situationen, och ytterligare hundra sidor för att engagera sig och börja förstå. Men den är absolut mysig, med sina inslag av böcker och te.
Jag tycker att den andra halvan av boken var bättre. Då blev det charmigt och ofta insiktsfullt, så som jag gillar. Citat som man gärna markera för att minnas. Ibland tyckte jag dock att dialogerna var lite lustiga, jag funderar liksom om man verkligen pratar så. Men jag tänker att äldre människor kanske gör det, eller i det landet, för den delen.
~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~ ~
Kommentar: Det här är en bok som är ganska långsam att läsa. Det har nog att göra med att jag inte får ta del av något fängslande. Det tog väl hundra sidor att få grepp om situationen, och ytterligare hundra sidor för att engagera sig och börja förstå. Men den är absolut mysig, med sina inslag av böcker och te.
Jag tycker att den andra halvan av boken var bättre. Då blev det charmigt och ofta insiktsfullt, så som jag gillar. Citat som man gärna markera för att minnas. Ibland tyckte jag dock att dialogerna var lite lustiga, jag funderar liksom om man verkligen pratar så. Men jag tänker att äldre människor kanske gör det, eller i det landet, för den delen.
Det är heller inte lätt att inte jämföra den här bok med den som jag läste innan, En man som heter Ove. Böckerna har många likheter, men där tar det stopp, för de är skrivna på helt olika sätt och inte helt otippat föredrar jag Backmans bok.
Major Pettigrew´s sista chans är inte bara en romeo och julia-saga med en oväntad vänskap på äldre dar, utan jag tyckte också den handlade mycket om majorens relation med hans son.
I överlag tyckte jag boken kändes spretig, seg och jag var ofta oberörd, men visst hade den sina ljusglimtar emellanåt som jag verkligen gillade.
Major Pettigrew´s sista chans är inte bara en romeo och julia-saga med en oväntad vänskap på äldre dar, utan jag tyckte också den handlade mycket om majorens relation med hans son.
I överlag tyckte jag boken kändes spretig, seg och jag var ofta oberörd, men visst hade den sina ljusglimtar emellanåt som jag verkligen gillade.
Mitt betyg: 2 av 5
HÄR finns en smakbit.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar