Vindens skugga av Carlos Ruiz Zafón

"Böcker som ingen längre minns, böcker som har gått vilse i tiden, de lever här i väntan på att en dag få hamna i händerna på en ny läsare, en ny själ."

Titel: Vindens skugga
Författare: Carlos Ruiz Zafón
Serie: De bortglömda böckernas gravkammare #1
Genre: Historisk roman, Spänning
Antal sidor: 478
Språk: Svenska
Originalspråk: Spanska
Originaltitel: La sombra del viento
Översättare: Yvonne Blank

Förlag: Norstedts
ISBN: 91-1-301233-9

Utgivningsår: 2005 (2001)
Format: Inbundet

Första meningen: Jag minns fortfarande den där gryningen när pappa för första gången tog med mig till De bortglömda böckernas gravkammare. 

Handling: En av de första sommardagarna 1945 tar den unge Daniel Semperes pappa honom med till De bortglömda böckernas gravkammare i hjärtat av Barcelonas gamla stad. Där finner han romanen Vindens skugga av den bortglömde författaren Julián Carax, läser den under en natt och blir fullkomligt besatt av den och av dess mystiske författare. Sökandet efter svaren på alla gåtor som omger boken och dess upphovsman kommer att prägla Daniels liv för all framtid. Varför har någon ansträngt sig så för att sopa igen alla spår efter Julián Carax? När Daniel till slut finner både kärleken och svaren på alla gåtor har läsaren fått ta del av en total uppslukande berättelse, lika gäckande gåtfull, romantisk, mystisk och lockande som det labyrintiska gatunätet i Barcelonas gamla stad.

Kommentar: Precis som det utlovades var jag trollbunden från första början. Jag sögs in i en annan värld som jag inte ville lämna. Det var mystik och vackra meningar. Och som bokälskare känns det som något alldeles särskilt när böcker framställs så som de gör - med en själ. Det är den idén som boken bygger på som jag tycker är helt underbar! Det finns allt -  spänning och något att fascineras av, kärlek, vänskap, sorg och svek. För att inte tala om hur fint språket är.

I början av boken och ganska långt i den var förträffligt bra, i mitten någonstans tyckte jag den drog iväg lite väl långt i det förflutna, och mörknade till, även om det var intressant. Jag blev lite orolig för hur det skulle sluta eftersom den vägen som den tog inte alls skulle falla mig i smaken (om den slutade så och det var bokens budskap). Men som tur var gav Zafón boken ett värdigt slut, så där vackert och djupt så som jag gillar. Sista biten satt jag som på nålar och kunde inte lägga ifrån mig den förrän den var utläst. Otroligt fängslande bok. Jag är helnöjd!

Mitt betyg: 5 av 5

HÄR finns en smakbit.