"Vi ägnar dagen åt att tänka på morgondagen och morgondagen åt att våndas över att vi förspillt gårdagen"
Författare: Janesh Vaidya
Serie: -
Genre: Utländsk skönlitteratur
Antal sidor: 305 (exl. sidor med ordförklaringar)
Språk: Svenska
Originalspråk: saknas
Originaltitel: saknas
Översättare: Molle Kanmert Sjölander
Förlag: Albert Bonnier
ISBN: 978-91-0-012483-0
Utgivningsår: 2011 (2010)
Format: Inbunden
Första meningen: En liten by i södra Indien, vid Arabiska sjöns kust, smyckad av bakvatten och kokospalmer.
Handling: "Vad är det sista regnet, farmor?"
"Det drar från Arabiska sjön med åska och blixtrar. Det fyller hela havet och jagar väldiga vågor mot stranden. Till och med floderna svallar av vågor och översvämmar byn. Efter regnet följer en storm som knäcker grenarna på många träd och raserar byggnader som reser sig högre än tempel. I slutet mojnar stormen till blåst och till sist en fläkt."
Efter en liten tystnad återtog den gamla: "Sedan mättas luften av tystnad. Stjärnor faller ur skyn, och de goda andarna kommer ner till jorden och besöker sina barn. Bara nu kan man se de döda."
"Kan alla se de döda?"
"Inte alla. Bara de som har levat för varandra, de vas hjärtat är förbundna med kärlekens broar, de som har älskat passionerat medan de var i livet."
"Som du och jag, farmor?"
Den gamla tog och kysste pojken i pannan.
Janesh Vaidya manar fram magiska händelser och berättar om oemotståndliga människor i en liten vacker by i Kerala vid södra Indiens kust.
Det här är inte bara en färgstark barndomsskildring utan också en roman om livsvisdom och om kärleken till livet.
Mitt omdöme: När jag läste den här boken förflyttades jag verkligen till Indien. Jag var med när en liten pojke kom i kontakt med det som händer i hans by, hur det ser ut där, vad de ägnar sig åt och vad de tycker är viktigt. Hans farmor är den som ofta vägleder honom.
Det som jag tycker är viktigast att poängtera, är att den här boken är ganska "faktabaserad" om den indiska tron. Men för många kan det vara lättsammare att läsa om sådant i romanform, inte minst för att det kanske är behagligare, men också för att det brukar bli mer känslomässigt vilket hjälper till att beröra mer och ser till att läsaren bär med sig mer om innehållet.
Att boken berättades utifrån ett barns perspektiv tyckte jag var bra, eftersom jag också är ett barn i den bemärkelsen att jag inte är så kunnig om ayuerveda och Indiens filosofi. Samtidigt som det är saker som vi ofta kommer i kontakt med och själva eftersträvar, t.ex ett öppet sinne, följa sitt hjärta, leva i nuet och äta mycket grönt. I boken kommer läsaren i kontakt med traditioner, berättelser och sagor, kärlek, respekt och tillit liksom kost, hälsa och livsstil. Osv.
Jag gillar sånt här med livsvisdom och tycker att Asien har mycket att lära västvärlden om livet och balans. Så för mig var boken en pärla. Om än inte perfekt slipad, men fin att titta på och beundras över.
För mig hade det kunnat tagits bort helt det här med att författaren ska komma tillbaka till sin by, åtminstone i början. Det blev mest ett konstigt inslag emellanåt. Och det blir förvirrande när det inte har tydliggjorts vad boken egentligen är för något. Det är det största skavsåret som jag känner. Är det en biografi, roman, hälso- eller livsstilsbok? Eller en bok om Indiens tro? Jag uppfattar det som en faktabok men i en någorlunda romanform. På framsidan står det roman, men det är jag inte enig om... Det är en jättefin bok, men konstellationen var lite otydlig och sänkte boken ganska mycket, tyvärr.
Sammanfattningsvis är det här en bok om livsvisdom och passar dig som är nyfiken på Indiens läkekonst ayurveda, och vill ha det i ett mer lättillgängligt format. Jag tror det också är viktigt att precis som boken syftar på sitta i lugn och ro och läsa den, för bästa stämning :)
Det som jag tycker är viktigast att poängtera, är att den här boken är ganska "faktabaserad" om den indiska tron. Men för många kan det vara lättsammare att läsa om sådant i romanform, inte minst för att det kanske är behagligare, men också för att det brukar bli mer känslomässigt vilket hjälper till att beröra mer och ser till att läsaren bär med sig mer om innehållet.
Att boken berättades utifrån ett barns perspektiv tyckte jag var bra, eftersom jag också är ett barn i den bemärkelsen att jag inte är så kunnig om ayuerveda och Indiens filosofi. Samtidigt som det är saker som vi ofta kommer i kontakt med och själva eftersträvar, t.ex ett öppet sinne, följa sitt hjärta, leva i nuet och äta mycket grönt. I boken kommer läsaren i kontakt med traditioner, berättelser och sagor, kärlek, respekt och tillit liksom kost, hälsa och livsstil. Osv.
Jag gillar sånt här med livsvisdom och tycker att Asien har mycket att lära västvärlden om livet och balans. Så för mig var boken en pärla. Om än inte perfekt slipad, men fin att titta på och beundras över.
För mig hade det kunnat tagits bort helt det här med att författaren ska komma tillbaka till sin by, åtminstone i början. Det blev mest ett konstigt inslag emellanåt. Och det blir förvirrande när det inte har tydliggjorts vad boken egentligen är för något. Det är det största skavsåret som jag känner. Är det en biografi, roman, hälso- eller livsstilsbok? Eller en bok om Indiens tro? Jag uppfattar det som en faktabok men i en någorlunda romanform. På framsidan står det roman, men det är jag inte enig om... Det är en jättefin bok, men konstellationen var lite otydlig och sänkte boken ganska mycket, tyvärr.
Sammanfattningsvis är det här en bok om livsvisdom och passar dig som är nyfiken på Indiens läkekonst ayurveda, och vill ha det i ett mer lättillgängligt format. Jag tror det också är viktigt att precis som boken syftar på sitta i lugn och ro och läsa den, för bästa stämning :)
Mitt betyg: 3 av 5
HÄR finns en smakbit från boken.
Den här boken är med i bloggaktiviteten En världsomsegling på 366 dagar och har fått representera landet Indien, fler böcker från andra länder hittar du under sidan "Läst 2016".
