Det skyddande regnet av Jojo Moyes

Titel: Det skyddande regnet

Författare: Jojo Moyes

Serie: -

Genre: Utländsk skönlitteratur

Antal sidor: 330

Språk: Svenska

Originalspråk: Engelska

Originaltitel: Sheltering Rain

Översättare: Ann Björkhem

Förlag: Forum

ISBN: 91-37-12034-4

Utgivningsår: 2003 (2002)

Format: Inbunden

Första meningen: Sedan kysser ärkebiskopen drottningens högra hand.

Handling: Hongkong 1953. Det är drottning Elizabeth II:s kröningsdag och i kronkolonin firas händelsen med ett stort party. Alla är där, även unga Joy Leonard - trots att hon inte alls är road av umgänget på britternas ständiga fester. Men just den här kvällen blir annorlunda. I festernas yra blir Joy plötsligt blixtförälskad och inom ett dygn är hon förlovad, med en man hon egentligen inte alls känner...

   Fyrtio år senare är Joy bosatt på en stor lantegendom i södra Irland. En dag hör hennes dotter Kate av sig från London och ber att få skicka sin egen bångstyriga tonårsdotter till Irland. Med viss tvekan säger Joy ja.
   Besöket får oanad betydelse för alla inblandade. Medan storstadsflickan Sabine lär känna livet på gården får Joy anledning att tänka tillbaka på sitt liv, på det förflutna, på sitt äktenskap och på Kate som en gång lämnade hemmet så brådstörtat. Då Kate besöker dem är tiden mogen för uppgörelse, avslöjanden och möjligen för försoning.

Mitt omdöme: Det här är den första boken som jag läser av Jojo Moyes. En författare som jag har hört mycket av på senaste tiden, men inte just den här boken av henne. Just därför hade jag inga större förväntningar inför läsningen av den. Boken är också hennes debut, så jag tog det med en nypa salt.

Det gjorde jag också rätt i. För jag tycker inte att boken var någon höjdare. Handlingen känns splittrad och jag kommer inte nära karaktärerna. När de har utvecklats från den ena dagen till den andra så hänger jag inte med, jag skulle gärna velat vara där med dem när de steg in i sitt nya jag. Det känns som om Moyes velat ta med mycket men inte riktigt fått till det. Det är tre generationer kvinnor och tre länder, på 300 sidor. Det blev hackigt och det hanns inte med att komma inpå djupet. Jag tycker dessutom att språket var väldigt tråkigt.

Nu låter jag väldigt skeptisk men jag får hoppas att hennes mer uppmärksammaste böcker på senare år är något bättre. Det var egentligen ingen konstig läsning mer än att jag tyckte det gestaltades ganska platt.

Mitt betyg: 2 av 5

Den här boken är med i bloggaktiviteten En världsomsegling på 366 dagar och har fått representera landet Irland, fler böcker från andra länder hittar du under sidan "Läst 2016".

Gå dit hjärtat leder dig av Susanna Tamaro

"Stanna upp i tystnad och lyssna till ditt hjärta. När det sedan talar till dig, res dig och gå dit det leder dig."

Titel: Gå dit hjärtat leder dig
Författare: Susanna Tamaro
Serie: -
Genre: Utländsk skönlitteratur
Antal sidor: 191
Språk: Svenska
Originalspråk: Italienska
Originaltitel: Va´dove ti porta il cuore
Översättare: Helena Monti
Förlag: Forum
ISBN: 91-37-10686-4
Utgivningsår: 1997 (1994)
Format: Inbunden

Första meningen: Det är nu två månader sedan du reste, och bortsett från ett vykort där du meddelar att du fortfarande är vid liv har jag inte hört ett ord ifrån dig.

Handling: En kvinna går i sin trädgård och vattnar sina rosor. Det är höst och hon vet att hon snart ska dö. Hon bestämmer sig för att skriva ett brev till sin älskade dotterdotter som befinner sig på resa långt bort.

  Med stor värme och inlevelse skildrar hon sitt liv ända från barndomen, försöker förstå och förklara allt som hänt, både för sig själv och dotterdottern. En berättelse om tre generationer kvinnor, om kärlek och sorg, om svårigheten att skapa sitt eget liv oberoende av alla konventioner.

Mitt omdöme: Den här boken kom till mig från ingenstans, den kom bara flygande till mig och jag blev förvånad över hur mycket jag tyckte om den. Det är en liten guldklimp. Jag trodde att den skulle vara komplicerad, men det var den verkligen inte. Det var lättläst och inte speciellt långt. Jag sjönk lätt in i kvinnans ord och tog med fascination del av det som hänt i hennes liv. Och jag tyckte det var så fint skrivet.

Sedan är det klart att det kan upplevas som om hon förklara sig alltför väl. Som om hon vill att alla ska skona henne. Men vem vill inte knyta ihop trådarna av det som har hänt i ens liv, reda ut saker och ting och återförena sig med sina minnen och relationer? Speciellt när livet håller på att rinna ur en. Det blir en helt annan känsla när jag vet att det här är kvinnans sista ord. Och när texten är skriven som ett brev blir det extra personligt, som om hon talar rakt till mig. Hon har många kloka ord och reflektioner utifrån sitt liv som hon vill föra vidare till sitt barnbarn. Det är så vackert. Tänk om vi vågade öppna oss på det sättet inför varandra. För boken rör många besvärliga ämnen - hur svår det är att ha en ärlig relation till sina barn, föräldrar och sin älskade och om svårigheten att bryta skadliga mönster som går i arv från generation till generation.

Men jag kan inte påstå att jag blev rörd till tårar, även om det är en fin berättelse. Om jag saknar något så är det väl den känslan, att bli starkt berörd. Eller kanske något runt omkring henne, för boken är endast ett långt brev, i form av en dagbok. Även om det var vacker, det var det! En överraskande fin bok.

Mitt betyg: 4 av 5

Hundar, hus och hjärtats längtan av Lucy Dillon

Titel: Hundar, hus och hjärtats längtan
Författare: Lucy Dillon
Serie: -
Genre: Feelgood
Antal sidor: 428
Språk: Svenska
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Walking back to happiness
Översättare: Marianne Mattsson
Förlag: Forum
ISBN: 978-91-37-13708-7
Utgivningsår: 2012 (2010)
Format: Inbunden

Första meningen: Ben och Juliets jack russell hette Minton, för på väg till hundstallet hade Ben hört ett dåligt skämt på radion, om en hund som hette Minton och som hade svalt en fjäderboll.

Handling: Efter att Juliet har förlorat sin älskade man, Ben, isolerar hon sig och tillbringar dagarna hemma framför teven. Hon försöker följa råden i olika självhjälpsböcker men livsglädjen vill inte infinna sig. Först när mamma Diane lyckas locka ut din dotter på hundpromenader börjar det hända saker. Utan att veta hur det gått till, har Juliet plötsligt ansvar för en rad hundar, katter och krukväxter i grannskapet.

   Att renovera huset verka ha samma terapeutiska inverkan på Juliets liv. Med hjälp av Lorcan, en god vän till den stökiga men trevliga rockmusikälskande storfamiljen i huset intill, tar Juliet tag i ett rum i sänder.

   Hennes syster Louise, däremot, behöver inte renovera sitt hus. Hon har ett drömhem och lever ett på ytan perfekt liv, men saknar gemenskap och värme i sitt äktenskap. Systrarnas vägar korsas under jakten på lyckan och en viss person kommer att spela en alltmer avgörande roll i sammanhanget.

~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~

Mitt omdöme: Det här är andra boken som jag läser av Dillon och jag känner starkt igen hennes lättsamma språk. Det är klockrent och igenkännande om vardagliga händelser. Lättläst och följsamt, otroligt härlig läsning. Men i den här boken tyckte jag också att det kunde bli ganska sorgligt ibland, eftersom det handlar om att förlora någon närstående och den vilsenhet och ånger Juliet känner efter det.

Början var lite seg och sålde inte in sig till mig på samma sätt som den första boken av Dillon. Det fanns inte samma hundcharm, även om den fanns där. Men mot mitten tog den sig lite bättre och den blev sådär härlig så som Dillon kan göra en berättelsen. Så det fanns fortfarande samma mysiga stämning i den här andra boken, även om det inte riktigt når upp till den första (Ensamma hjärtan och hemlösa hundar) som var tokbra.

Mitt betyg: 3 av 5

I vargars närhet av Nicholas Evans

Titel: I vargars närhet

Författare: Nicholas Evans

Serie: -

Genre: Utländsk skönlitteratur

Antal sidor: 427

Språk: Svenska

Originalspråk: Engelska

Originaltitel: The loop

Översättare: Gunilla Holm

Förlag: Månpocket

ISBN: 91-7643-601-2

Utgivningsår: 2000 (1998)

Format: Pocket

Första meningen: Lukten av ett blodbad kan, tror en del, dröja sig kvar på en plats i åratal.

Handling: När en vargflock dyker upp i den lilla staden Hope i Montana väcks gammal skräck till liv. Familjeband och grannsämja slits sönder. Helen Ross, en ung viltbiolog, får myndigheternas uppdrag att skydda vargarna. Till sin hjälp får hon den unge Luke, känslig son till traktens störste ranchägare, hennes egen mäktigaste motståndare. Tillsammans kämpar de mot omgivningens fördomar, men motsättningarna trappas upp allt mer tills en tragedi tycks oundviklig. Samtidigt växer deras känslor för varandra...

~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~

Mitt omdöme: I vargars närhet utspelar sig som förväntat på landsbygden, i en liten by och med rancher. Jag tycker om att befinna mig på den platsen och uppskattar när det blir lite inslag utifrån vargarnas perspektiv. Perspektiven växlas också, förutom mellan Luke och Helen, mellan de andra människorna i byn. Men när det handlade om de andra kunde jag tycka att det inte blev tillräckligt sympatiskt. Däremot älskade jag ofta hur Evans beskrev Luke och Helen, deras personliga resor och integrationen med varandra.

Det glimmar till emellan åt och skildringen av händelserna är helt underbara, men tyvärr tyckte jag att det i det stora hela blev lite för mycket. Det är som om allt ska få plats och det blir svårt att hålla reda på det. Framförallt tänkte jag på de andra människorna i byn. Jag har tidigare läst hans bok Mannen som kunde tala med hästar och båda måste jag säga hade ett lite otydligt slut, han kör på samma stil. Och så jag sitter där lite förvirrad över vad som egentligen hände. Det går också väldigt fort i sluttampen jämför med tempot i resten av boken.

Boken har också ett intressant tema om det här med rovdjur och människan och relationen emellan. Det gör lätt upphov till konflikter och delade meningar vilket gestaltas i denna bok, och det tycker jag Evans lyckas bra med. Frågor ställs huruvida det ska få finnas vargar i området, till vilken grad det ska kontrolleras (och om vi har rätt till det) och en del andra moraliska saker att fundera kring.

Det finns många ingredienser, kluriga frågor som sagt, men också kärlek och förälskelse, familjerelationer och livet på landsbygden vilket jag gillade mycket. Älskar man vargar och livet i denna miljö med rancher är det klart en läsvärd bok.

Mitt betyg: 3 av 5

Flicka med pärlörhänge av Tracy Chevalier

Titel: Flicka med pärlörhänge
Författare: Tracy Chevalier
Serie: -
Genre: Utländsk skönlitteratur
Antal sidor: 246
Språk: Svenska
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Girl with a pearl earring
Översättare: Anna Strandberg
Förlag: B. Wahlströms
ISBN: 91-32-32727-7
Utgivningsår: 2002 (1999)
Format: Kartonnage

Första meningen: Min mor hade inte berättat för mig att de skulle komma.

Handling: Vermeers mästerverk Flicka med turban beskrivs ofta som den holländska Mona Lisa, outgrundlig och mystisk. Vem var hon, den okända flickan, vars direkta blick är på samma gång oskuldsfull och inbjudande?

   Griet är sexton år när hon träder i tjänst i det Vermeerska hushållet. Hennes uppgifter är hushållsarbete, men hon får också förtroendet att städa konstnärens ateljé utan att rubba ett enda föremål i hans minutiöst uppbyggda scenerier.

   Snart uppstår ett slags samförstånd med en underström av attraktion mellan Griet och Vermeer, en själarnas sympati mellan den store målaren och den enkla tjänsteflickan; båda är estete och perfektionister för vilka ordning och skönhet går hand i hand. Han lockar fram en förmåga som finns slumrande hos Griet och lär henne se tingen med en konstnärs ögon.

   Vermeers hustru Catharina är från första stund avogt inställd till Griet och avskyr sin makes intresse för flickan. När Vermeers rike mecenat fattar tycke för Griet och kräver att Vermeer ska måla henne skärps spänningarna. Ryktena och skvallret i småstaden Delft ökar trycket och när tavlan är fullbordad väntar en dramatisk uppgörelse.

Mitt omdöme: Jag läste boken i ett svep under en läs-a-lot, och det är något jag rekommenderar att göra för den här boken. Det är som om allting ska komma till en under ett tillfälle. Både för historiens skull men också för att det inte finns några kapitelindelningar (mer än något år som passerat). Men det var inget som jag störde mig på. Det förekommer visserligen uppdelningar som ger mig andningsrum, men annars löpte berättelsen i ett svep.

Jag tyckte den var vacker! Det var lättläst och lite mystiskt, men framförallt romantisk. Den utspelar sig under mitten av 1600-talet och det märks, med den uppmålade och självklara hierarkin. Jag har inte sett filmen mer än någon scen så nu vill jag verkligen se den. Boken berättas i jag-form och man får följa Griet i hennes liv som tjänsteflicka. Det är som sagt charmigt, men också lite grymt och tragiskt. Boken var väldigt fint skriven, och snyggt uppbyggt, och jag håller den varmt om hjärtat.

Mitt betyg: 3 av 5

Hästarnas dal av Jean M. Auel

Titel: Hästarnas dal
Författare: Jean M. Auel
Serie: Jordens barn #2
Genre: Historisk roman
Antal sidor: 566
Språk: Svenska
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: The valley of the horses
Översättare: Mikael Mörling
Förlag: Bra Böcker
ISBN: 91-7133-944-2
Utgivningsår: 2002 (1982)
Format: Kartonnage

Första meningen: Hon var död.

Handling: Crogmagnonflickan Ayla har vuxit upp till en vacker och modig kvinna när hon drivs bort från den neanderthalklan som en gång adopterade henne. Utstött och följd av neanderthalarnas förbannelse ger hon sig ut på en ödslig vandring som tar henne till en dal där stäpphästar betar. Med en stäpphäst och ett grottlejon som anförvanter stannar hon i Hästarnas dal. Hon lär sig eldens hemligheter och naturens nyckfullhet och blir en skicklig jägare och medicinkvinna. Men ensamheten förmörkar hennes liv. Som genom en ödets nyck träffar hon den starke, vackre Jondalar som blir den förste man som väcker hennes vänskap - och hennes kärlek. 

~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~

Mitt omdöme: Jag tycker om att läsa om det primitiva livet som gestaltas i boken. Det är underhållande och intressant att följa Ayla i den gångna tid hon lever i, i naturen och på väg att upptäcka den utveckling som människan senare kommer att driva henne till den punkt hon är vid idag. Det är också befriande att slippa våra nutida och moderna miljöer och problem och i stället ta del av något helt annat. Sedan är det mycket som kan sticka under huden på en i dessa böcker, t.ex kvinnosynen (främst i första boken). Men jag tycker ändå det är intressant att ta del av något fel, som man säger så, för det var ju extremt länge sedan (35.000 år) och därmed borde man ha lite förståelse för att det ändå ser ut som det gör (plus att boken gavs ut för snart 30 år sedan). En väldigt annorlunda kultur helt enkelt. Det är som med all historia, och även idag på andra håll, viktigt att ta del av olika levnadssätt. Och det är klart jag tar hänsyn till att ingen kan veta exakt hur det var, men bättre med en någorlunda gissning än inget alls.

Annars då, tyckte jag att den här boken var lite bättre än den första. Kanske för att jag visste vad jag skulle förvänta mig? Det är lite enklare att sympatisera för denna, just för att grottmänniskorna i den förra var lite speciell. Men jag tycker ändå om båda, på sitt sätt. Jag tycker om att läsa om Aylas självständighet när hon överlever ensam i vildmarken, och hennes mod och talang när hon tämjer de maffiga djuren. Jag tyckte den här var väldigt mysig att läsa och hade ganska jämt flöde. Även om jag kanske missuppfattade när tusan deras vägar skulle korsas. Jag "gick och väntade" på det... jag ville vara med när Ayla äntligen skulle få se en av de sina, en av de Andra. Tillslut fick hon också det, och till på köpet en knivig anpassning för dem båda, med allt vad kärlek innebär... allting är klyschigt men vad gör det när det ändå är charmigt! Det är svårt att inte tycka om dem båda.

Mitt betyg: 4 av 5

Serien:
1. Grottbjörnens folk
2. Hästarnas dal
3. Mammutjägarna
4. Stäppvandringen
5. Nionde grottan
6. De målade grottornas land

Vindens skugga av Carlos Ruiz Zafón

"Böcker som ingen längre minns, böcker som har gått vilse i tiden, de lever här i väntan på att en dag få hamna i händerna på en ny läsare, en ny själ."

Titel: Vindens skugga
Författare: Carlos Ruiz Zafón
Serie: De bortglömda böckernas gravkammare #1
Genre: Historisk roman, Spänning
Antal sidor: 478
Språk: Svenska
Originalspråk: Spanska
Originaltitel: La sombra del viento
Översättare: Yvonne Blank

Förlag: Norstedts
ISBN: 91-1-301233-9

Utgivningsår: 2005 (2001)
Format: Inbundet

Första meningen: Jag minns fortfarande den där gryningen när pappa för första gången tog med mig till De bortglömda böckernas gravkammare. 

Handling: En av de första sommardagarna 1945 tar den unge Daniel Semperes pappa honom med till De bortglömda böckernas gravkammare i hjärtat av Barcelonas gamla stad. Där finner han romanen Vindens skugga av den bortglömde författaren Julián Carax, läser den under en natt och blir fullkomligt besatt av den och av dess mystiske författare. Sökandet efter svaren på alla gåtor som omger boken och dess upphovsman kommer att prägla Daniels liv för all framtid. Varför har någon ansträngt sig så för att sopa igen alla spår efter Julián Carax? När Daniel till slut finner både kärleken och svaren på alla gåtor har läsaren fått ta del av en total uppslukande berättelse, lika gäckande gåtfull, romantisk, mystisk och lockande som det labyrintiska gatunätet i Barcelonas gamla stad.

Kommentar: Precis som det utlovades var jag trollbunden från första början. Jag sögs in i en annan värld som jag inte ville lämna. Det var mystik och vackra meningar. Och som bokälskare känns det som något alldeles särskilt när böcker framställs så som de gör - med en själ. Det är den idén som boken bygger på som jag tycker är helt underbar! Det finns allt -  spänning och något att fascineras av, kärlek, vänskap, sorg och svek. För att inte tala om hur fint språket är.

I början av boken och ganska långt i den var förträffligt bra, i mitten någonstans tyckte jag den drog iväg lite väl långt i det förflutna, och mörknade till, även om det var intressant. Jag blev lite orolig för hur det skulle sluta eftersom den vägen som den tog inte alls skulle falla mig i smaken (om den slutade så och det var bokens budskap). Men som tur var gav Zafón boken ett värdigt slut, så där vackert och djupt så som jag gillar. Sista biten satt jag som på nålar och kunde inte lägga ifrån mig den förrän den var utläst. Otroligt fängslande bok. Jag är helnöjd!

Mitt betyg: 5 av 5

HÄR finns en smakbit.

Ett ljus i mörkret av Agneta Sjödin

" I evigheter kommer mitt namn att leva vidare. Jag kommer alltid att vara ljuset som skingrar mörkret."

Titel: Ett ljus i mörkret

Författare: Agneta Sjödin
Serie: -
Genre: Historisk roman
Antal sidor: 283
Språk: Svenska
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -

Förlag: Forum
ISBN: 978-91-37-13502-1

Utgivningsår: 2009

Format: Inbunden





Första meningen: "Jag ska vara den bästa av mödrar för dig, mitt älskade lilla barn."

Handling: "Ett ljus i mörkret handlar om de val vi gör, om godhet och ondska och om kärlek och hat. Det är kärleken som leder oss genom livet: det är kärleken som är värd att kämpa och dö för. Utan kärlek är vi ingenting." - Agneta Sjödin.

   I sin nya roman berättar Agneta Sjödin om Lucia, flickan vi firar som Sankta Lucia. Lucia föddes på Sicilien 286 e.Kr, och hennes dramatiska liv är en hyllning till ljusets och kärlekens kraft.
~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~
Kommentar: Idag är det Lucia och jag hoppas att ni får en riktigt fin dag! Det är även tredje advent, tänk sådan julstämning det blir. För att komma i ytterligare stämning har jag läst den här boken som handlar om Lucia. Om det är någon gång den här boken ska läsas, så är det nu.

I det stora hela är boken som en längre saga. Det är mysigt, men jag blev lite besviken på den enkelhet som den är skriven på. Det är inte mycket spänning, inte heller något underhållande språk. Så det gjorde läsningen lite tråkig, även om jag såg till berättelsen som något intressant och viktigt att ta del av. Jag störde mig lite på hur alla personer vi alla tillfällen förklarade sig, och tycktes alltid veta vad den andra tänkte på och önskade sig. Det blev för enkelt och därmed ointressant. Det var synd, eftersom idén i sig med boken är fin.

Mycket i boken ifrågasätter och vrider på hur det är att vara människa, varför gör vi som vi gör. Varför finns det rika och fattiga? Onda och goda? Jag ser framförallt till bokens budskap, att sprida ljus och kärlek. Hur viktigt det är att göra sitt bästa för att skapa en bättre tillvaro och värld, på det sätt som varje människa kan. Och att vi alltid har ett val att handla efter omtanke.

Mitt betyg: 2 av 5

En man som heter Ove av Fredrik Backman

Titel: En man som heter Ove

Författare: Fredrik Backman
Serie: -
Genre: Komedi, Roman
Antal sidor: 348
Språk: Svenska
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -

Förlag: Forum
ISBN: 978-91-37-13811-4

Utgivningsår: 2013
Format: Inbunden

Första meningen: "Ove är 59 år gammal."

Handling: En roman om kärlek, ordentliga verktyg och vikten av att alltid köra Saab.
Ove är 59. Han kör Saab. Trots att han avsattes som bostadsrättsföreningens ordförande för flera år sedan (i det som Ove själv bara minns som "stadskuppen") är han fortfarande kvarterets vresige ordningsman.

Men när de nyinflyttade grannarna i radhuset mittemot råkar förstöra Oves brevlåda blir det upptakten på en komisk och hjärtvärmande historia om tilltufsade katter, oväntad vänskap och den uråldriga konsten att backa med släp. Som kommer förändra en man och en bostadsrättsförening i grunden.

Fredrik Backmans debutroman om den arga äldre mannen i grannhuset lyckas både skapa sitt eget humoristiska universum och berätta något viktigt om oss själva och vår tid.
~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~ 

Kommentar: Jag var väldigt rädd när jag började läsa den här boken som så många hyllat. Men efter ett tag släpptes det och jag kunde verkligen njuta av att läsa om Ove. Han är otroligt sympatisk. Trots att han är så arg, fåordig och principfast. Gubben i kvarteret. Men måste säga att i början är han som vilken sur gubbe som helst (ursäkta), men i efterhand går han rakt in i hjärtat.

Det finns så många gulliga formuleringar och kommentarer och sammankopplingar att jag gång på gång tjöt till ett åhhhh. Och jag skrattade, och var så nära tårarna att jag fick hejda mig och sluta läsa ett tag där jag satt på tåget. Backman skriver otroligt fint. Jag som inte ens bryr mig om bilar, kan nu förstå Oves mani när det för honom betyder allt. Och så Oves relation till sin fru, det är så vackert och sorgligt att det inte finns. Liksom hur det går för honom med de andra grannarna. Och katten.

Det är ett jämt flöde i boken och trots att det inte är något jättestarkt som griper tag så kan jag inte sluta läsa, det är lätt att fasta för den. Jag gillar hur varje kapitel börjar med "En man som heter Ove och ...", vad kapitlet nu handlar om. Backman är duktig på att knyta samman allting. Det är enkelt och tydligt men samtidigt starkt och stort. Och hur han berättar om vår tillvaro var otroligt charmigt.

Tänk att det tillsynes enkla med en sur gubbe i kvarteret kan skildras så här vackert och känslosamt. En väldigt fin bok. Men mest skulle jag nog säga att den var gullig. Tänk att en gubbe kan få bli det.

Mitt betyg: 5 av 5

Här finns en smakbit från boken.

På vinst och förlust av David Nicholls

Titel: På vinst och förlust
Författare: David Nicholls
Serie: -
Genre: Humor
Antal sidor: 363
Språk: Svenska
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Starter for ten
Översättare: Katarina Jansson

Förlag: Månpocket
ISBN:

Utgivningsår: 2011 (2003)

Format: Pocket




Första meningen: Alla unga människor oroar sig, det är naturlig och oundvikligt när man växer upp, och vid sexton års ålder oroade jag mig mest av allt över att jag aldrig mer skulle lyckas åstadkomma något lika fint och rent och ädelt och sant som mitt avgångsbetyg från grundskolan.

Handling: Brian Jackson har ett mål här i livet - att komma med i uttagningen till ett frågesportsprogram som sänds i TV. Då han börjar universitetet lyckas han kvala in i laget och blir på kuppen hals över huvud förälskad i sin medtävlare Alice Harbinson.

   Brian uppvaktar Alice å alla tänkbara sätt, bjuder på romantiska middagar, skriver dikter tillägnade henne och framförallt försöker han imponera på henne med sina enorma kunskaper i värdelöst vetande. Och han lyckas nästan få sin drömtjej på fall. Om han bara in hade varit så otålig.

   På vinst och förlust är en komedi om kärlek, klass och att bli vuxen. Och om skillnaden mellan värdelöst vetande och verklig kunskap.

~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~

Kommentar: Jag hade inga förväntningar alls på den här boken, och tur var väl det, för den föll inte mig i smaken. Visst fanns det smått roliga bitar i den, men jag kanske missade en del andra.

I början var boken okej och härlig, men i efterhand tappade den mig och mitt intresse svalnade då det kändes för ofokuserat. Jag klickade helt enkelt inte med den, karaktärerna kände jag inte någonting för. Brian är en knasig kille, originell i sitt sätt men ändå lite frustrerande. Jag hade hoppats på ett slut som knöt ihop allt och kom med ett fint budskap, men jag fattade ingenting. Det var bara som resten av boken. Vardagsskildringar om hur det är att bli vuxen, och om kärlek, kryddat med humor. Nej, det var så synd, men den här boken funkade inte riktigt för mig.

Mitt betyg: 2 av 5

Tusen strålande solar av Khaled Hosseini

Titel: Tusen strålande solar
Författare: Khaled Hosseini
Serie: -
Genre: Utländsk skönlitteratur
Antal sidor: 402
Språk: Svenska
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: A Thousans Spendid Suns
Översättare: Johan Nilsson

Förlag: Wahlström & Widstrand
ISBN: 978-91-46-21880-7

Utgivningsår: 2009 (2007)
Format: Pocket

Första meningen: Mariam var fem år gammal när hon hörde ordet harami för första gången.

Handling: Mariam är bara femton år gammal, fattig och utan utbildning, när hon tvingas resa till Kabul för att gifta sig med en trettio år äldre man. Efter nästan tjugo år i ett kärlekslöst och våldsamt äktenskap får Mariam sällskap i sin olycka av den unga Laila - hustru nummer två som tvingas glömma sin kärlek till grannpojken efter att hennes föräldrar dött i ett bombdåd.

Medan de båda kvinnorna uthärdar det ständiga upptrappad våldet, i hemmet såväl som på Kabuls gator, kommer de varandra allt närmare.

Tusen strålande solar är en gripande berättelse om en oförsonlig tid, en osannolika vänskap och en kärlek större än livet självt.

Mitt omdöme: Efter att ha läst Hosseini´s succé Flyga drake, var det med hög förväntan som jag började läsa den här boken. I Tusen strålande solar skildrar författaren en annan berättelse i skuggan av Afghanistans fasansfulla öde. Jag har inte mycket kunskap om vad som sker och har skett i dessa områden, inte heller kännedom om hur det måste vara att faktiskt leva under sådana omständigheter. Men när jag läste den här boken fick jag ett större grepp om situationen. Det är fruktansvärt. Mer än vi kan förstå.

Vi hör dagligen om krig, vapen och smällar. Men att varje bomb förändrar ett helt liv för en människa, det har vi svårt att ta till oss. Liksom hur kulturen påverkar kvinnorna. Mariam som tvingas gifta sig med en man lika gammal som sin far, och får leva under otänkbara förhållanden. Det är så orättvist.

Berättelser och böcker kan ha en förmåga att faktiskt få en att känna den smärta och förlust som präglar den här boken (men också kärlek och hopp!). Mängder med regler etableras, saker som vi tar för givna blir förbjudet. Jag finner inga ord för den hjärtlösheten. Att leva med sådana villkor! Mot upptrappningen och slutet rann tårar nedför mina kinder. Författaren har en beundransvärd förmåga att bygga upp oförglömliga historier.

Tack Hosseini, för att du låter oss ta del av sådant som vi bara bläddrar förbi i nyhetsflödet, och för att du målar upp en berättelse i denna bok som verkligen griper tag i en.

Mitt betyg: 5 av 5

Freja - Johanne Hildebrandt

Titel: Freja

Författare: Johanne Hildebrandt
Serie: Sagan om Valhalla #1
Genre: Historisk roman
Antal sidor: 378
Språk: Svenska
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -

Förlag: Månpocket
ISBN: 91-7001-084-6

Utgivningsår:  2003 (2002)
Format: Pocket

Första meningen: Det var stilla, alltför stilla.

Handling: Kriget närmar sig Vanaheim. Gårdar bränns och plundras av asar som trängt in i landet österifrån. Prästinnan Freja reser till fienden i ett sista försök att mäkla fred. Men mötet med hövdingasonen Tor förändrar allt. För en mer förbjuden kärlek har aldrig funnits.

   Freja - Sagan om Valhalla är en andlös spännande berättelse fylld av lidelse och magi. Johanne Hildebrandt andvänder sig skickligt av våra fornnodiska myter när hon berättar om människorna som blev våra gudar och gudinnor: Freja, Tor, Oden, Loke och de andra. Följ med tillbaka till bronsåldern, Sverige för 2700 år sedan, till en värld fylld av bortglömda drottningar, legender och hjältinnor.

Mitt omdöme: Johanne Hildebrandt har skapat en hel värld om våra mytomspunna nordiska gudar och gudinnor - Freja, Tor, Oden, Loke och de andra. Det är bronsåldern i Sverige för 2700 år sedan och jag måste säga att jag var enormt förväntansfull på den här boken. Tänk så spännande, jag som gillar den nordiska mytologin. När boken baseras på våra legender, blir det nästan samma sak som att läsa om en sann historia. Även om det i sig inte är detsamma. Men jag låter mig ändå tro att det var så här det kunde ha gått till. Det gav åtminstone boken en extra tjusning.

Freja har temperament, hon är säker på sin sak men ställs inför situationer som trotsar hennes folk och hennes egna föreställningar. Skillnaden mellan Freja och Tor är charmerande att läsa om, det är både tragiskt men också komiskt. De kommer från olika släkter och har olika förhållningssätt på världen.

Det är magi, överlevnad, maktkamper och blodsband. Det är medryckande och fascinerande. När jag läste såg jag framför mig dessa gudar. Men det är inte så att boken känns överjordisk, tvärt om tycker jag, de var människor med kärlek och hat, oroligheter och drömmar. Jag fick en glimt av våra nordiska gudar och gudinnor, och det var häftigt. Det här är en bok som man sträckläser.

Ett extra plus för författarens historiska genomgång och tankar (om tidsperioden och platserna) när sista sidan var passerad.

Mitt betyg: 4 av 5

Serien:
1. Freja
2. Idun
3. Saga

Godnatt, finaste av Dorothy Koomson

"När man står varandra så nära som Leo och jag gör, är det vad man kan förvänta sig. Det är de man älskar allra mest som kan lyfta en på en sekund och krossa en utan att ens försöka."

Titel: Godnatt, finaste
Författare: Dorothy Koomson
Serie: -
Genre: Utländsk skönlitteratur
Antal sidor: 423
Språk: Svenska
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Goodnight, beautiful
Översättare: Jessicaa Hallén
Förlag: Norstedts
ISBN: 978-91-1-303293-1
Utgivningsår: 2011 (2008)
Format: Inbundet

Första meningen: “Du, morsan.”

Handling: "Nova Kumalisi hade gått med på att föda ett barn åt Mal och Stephanie Wacken, men halvvägs genom graviditeten ändrade sig paret och lämnade Nova i sticket, gravid, rädd och ensam.
   Stephanie var överlycklig vid tanken på att bli mamma - ända tills hon hittade ett sms från Mal till Nova med texten: "Godnatt, finaste". Livrädd att förlora sin man till hans närmaste vän bad Stephanie honom att kapa alla band till Nova och hennes ofödda barn.
   När Novas son Leo åtta år senare hamnar i koma efter en olycka möts de alla igen och gamla hemligheter kommer upp till ytan."

Kommentar: Det slog mig så starkt. Jag var inte beredd på det, på den smärta som boken genomsyras av. Jag trodde den skulle vara lite lättsammare. Men det värkte i hjärtat på mig. Och ännu värre blev det eftersom det var mitt i min kvinno-vecka. Hehe... Den går in på skinnet, är så personlig. Godnatt, finaste är rak och ärlig. Den handlar om förlust. Om svek. Det är så mycket sorg! Om att undanhålla saker och ting, bära på dem, upprätthålla en fasad, och att sedan släppa taget och börja om.

Men, det är också en otroligt mysig bok. Charmig, romantisk och drömmande. Om kärlek och vänskap.

Perspektiven växlar mellan karaktärerna (Nova och Steph) och tillbakablickar, med jag-perspektiv. Ibland kan det vara lite förvirrande vem det handlar om och det störde jag mig lite på. Jag hade önskat någon rubrik med namn. Tillbakablickarna om Leos uppväxt är dock tydliga.

Jag led med de två kvinnorna, Nova och Stephanie. Nova som blev mamma fast hon inte tänkt det. Och att hon dessutom överhuvudtaget gick med på att bära och föda ett barn åt paret Wacken. Sedan Stephanie som inte kan få barn, som får möjlighet att bli mamma och ändå bryter allting. Hur kunde allt det här ske? Och så blir jag arg på mannen, så typiskt att det är en kille som ska ha två kvinnor omkring sig... han känns dessutom naiv och som om han spelar på situationen. Men i efterhand får även han sin förklaring. Vi är alla människor. Det blev ännu jobbigare när jag förstår varje karaktär i boken och deras val. Det här kan man verkligen kalla triangeldrama.

Pust, jag drar en lättnadens suck efter att ha läste ut den, vilken pärs det var...

Mitt betyg: 4 av 5

Godnatt, finaste har också varit med i "Smakbit på söndag".

Mannen som kunde tala med hästar av Nicholas Evans

Titel: Mannen som kunde tala med hästar
Författare: Nicholas Evans
Serie: -
Genre: Roman
Antal sidor: 370
Språk: Svenska
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: The horse whisperer
Översättare: Gunilla Holm

Förlag: Forum

ISBN: 91-37-10981-2
Utgivningsår: 1995
Format: Kartonnage

Första meningen: Döden var närvarande vid dagens början liksom det skulle vara det igen vid dagens slut.

Handling: "Den ende som kan rädda Pilgrim efter ridolyckan är Tom Booker, mannen som kan tala med hästar. På vinst och förlust beger sig Annie till bergen i Montana med sin dotter Grace och hennes älskade - men svårt skadade - häst. Det blir en resa som öppnar en helt ny värld för Annie och Grace och på ett dramatiskt sätt förändrar deras liv...

En underbar roman om kärlek, förtroende och tillit - om att finna det sanna och äkta i livet."

Kommentar: Det hann byggas upp ganska höga förväntningar på den här boken innan jag läste den. Framsidan och titeln är otroligt vacker, baksidestexten utlovar stordåd och det faktum att boken har filmatiserats kryddade bara på det ännu mer. Därför måste jag erkänna att jag blev lite besviken. Av någon konstig anledning hade jag fått för mig att den handlade om något helt annat. Typ om hästmannen ute i vildmarken som ska hela hästen. Men boken bestod mer av Annie som person, hennes relation till dottern Grace och så hästmannen - Tom Booker. Och parallellt med detta uppgiften att rädda hästen Pilgrim efter olyckan. Jag hade tänkt att det skulle mynna ut i en magisk reflektion om livet.

Men missförstå mig inte. Det var trots allt en fin historia. Men slutet förstod jag mig inte på. Början var också seg och utdragen, jag hade gärna kastats in i problemet på en gång. Å andra sidan, vartefter som sidorna passerar blir jag bara mer och mer fäst vid personerna, det gäller att ha tålamod.

Boken är uppdelad i 4 delar utefter de olika faser som karaktärerna går igenom. I dessa varvas perspektiven mellan Annie, Grace och Tom. Vi får veta hur de hanterar situationerna som uppstår, hur deras förflutna ser ut och hur se ser framåt. Det är sorgligt och vackert.

Språket är väldigt lättläst och rättfram - Evans beskriver flera gånger karaktärernas känslor med exakt det de menar. Detta kan jag tycka gör boken lite platt - jag hade önskad mer nyanserade skildringar. Men det ryms också väldigt vackra formuleringar som jag gillar skarpt. Evans ger plats för några ibland lysande insikter om livet som träffar mig rakt i hjärtat.

Om du gillar hästar och fascineras av ranchlivet, men framförallt vill läsa om en mor och dotterrelation, så är detta en bok för dig.

Mitt betyg: 2 av 5

Drömhjärta av Cecilia Samartin

"Det var känslan av att ha förlorat våra själar som vi måste hålla tyst om, smärtan hos varje omplanterade rötter som längtade efter fosterjorden"

Titel: Drömhjärta
Författare: Cecilia Samartin
Serie: -
Genre: Utländsk skönlitteratur
Antal sidor: 422
Språk: Svenska
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Broken paradise / Ghost heart
Översättare: Torun Lidfeldt Bager

Förlag: Bazar
ISBN: 978-91-7028-195-2

Utgivningsår: 2012 (2004)
Format: Pocket

Första meningen: Värmen är det jag älskar mest, hur den tränger sig in och sprider sig ut i fingertopparna och tårna tills det känns som om jag är en del av solen, som om den växer inuti mig.

Handling: Kusinerna Nora och Alicia växer upp på 1950-talets Kuba, en paradisö för två små flickor från välbeställda familjer. De är bästa vänner som delar lekar och drömmar, men när Fidel Castro griper makten förändras allting hastigt och de tvingas skiljas åt. Nora flyr med sin familj till USA, medan Alicia under Castros regim får uppleva hur det en gång så lyckliga livet i Havanna nu gränsar till fattigdom och nöd. Efter många år mäktar Nora inte längre med att nöja sig med att läsa Alicias brev. För att hjälpa sin sjuka väninna måste hon återvända till ett ofattbart fattigt Kuba, där varje dag är en kamp och där hungern driver människor till desperata handlingar.

Mitt omdöme: Jag var väldigt hoppfull inför den här boken. Den verkade otroligt vacker.

Med facit i hand är jag jättenöjd. Det var en fantastisk historia. Det är ett jämt flöde hela tiden som får mig att vilja fortsätta läsa tills jag nått sista sidan. Jag sträckläste. Språket är vackert och sagolikt, fyllt med visdom.

På slutspurten när jag verkligen etsats mig fast blev jag så berörd att tårar fyllde mina ögon vid flera tillfällen, och det är nog inte så vanligt. Det är det jag menar med att det är en vacker historia, det fanns så många betydelsefulla insikter om livet.

Egentligen vet jag inte varför den inte får toppbetyg av mig. Det är nog bara en personlig preferens. Kanske saknas lite, bara lite, mer från karaktärerna. Jag hade velat fastna mer för Nora, eftersom boken är mer centrerad kring henne, komma närmare hennes tankar och känslor. Men förutom det, tycker jag verkligen att den ska läsas! Drömhjärta finns med på min favorithylla.

Mitt betyg: 4 av 5

Lyckan, kärleken och meningen med livet - Elizabeth Gilbert

"Tala sanning, tala sanning, tala sanning."

Titel: Elisabeth Gilbert
Författare:
Serie: -
Genre: Biografi
Antal sidor: 338
Språk: Svenska
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Eat, pray, love
Översättare: Carla Wiberg

Förlag: Albert Bonnier Pocket
ISBN: 978-91-0-011954-6

Utgivningsår: 2008 (2006)
Format: Pocket

Första meningen: När man reser i Indien - speciellt till någon helig plats eller ett ashram - får man se att många människor bär bönehalsband.

Handling: "Klockan är 3 på natten och Elizabeth Gilbert ligger på badrumsgolvet och gråter. Hon är drygt trettio, hon har en man, ett hus utanför stan, ett framgångsrikt jobb och försöker få barn - men hon är inte lycklig. En slitsam skilsmässa, en depression och en turbulent kärleksaffär senare bestämmer hon sig för att söka efter det hon verkligen vill med livet.

För att på allvar ge sig själv tid och utrymme bestämmer hon sig för att ge sig ut på en lång resa. Hon börjar i Italien där hon lär sig konsten att njuta, i Indien konsten att genom meditation nå sinnesro och i Indonesien hitta balans och kärlek. Elizabeth Gilbert berättar engagerande och personligt om hur hon fattade det svåra beslutet att lämna äktenskap, hus och karriär för att söka efter vad hon egentligen ville med livet. En intensiv, känslig och underhållande memoar om att finna sig själv och allt som kan hända när man tar ansvar för sitt eget välmående.

Mitt omdöme: Det här är en feelgood-roman helt i min smak. Om lycka, äventyr och att finna sig själv. Det blir lite extra spännande i vetskapen om att det har hänt på riktigt. Även om jag misstänker att en del fått lite extra kryddning. Berättelsen känns varm och som den kommer från hjärtat. Det känns kärleksfullt, personligt. Jag gillar hennes etapper med de tre olika platserna med varsina uppdrag.

Det finns också humor i det här boken. Jag minns speciellt berättelsen om hönsen. Jag må ha knäpp humor, men detta tyckte jag var bland det roligaste jag hört! Än idag skrattar jag åt det. Såhär stod det på sidan 129:

"... Men man måste vara mycket försiktig när man introducerar en ny höna i den befintliga flocken. Man kan inte bara slänga in den till de andra, för då betraktar de den som en inkräktare. Vad man måste göra är att smyga in den nya pullan i hönshuset mitt i natten, medan de andra sover. Man sätter henne på en pinne bredvid de andra och tassar tyst därifrån. När hönsen vaknar på morgonen lägger de inte märke till nykomlingen. "Hon måste ha varit här hela tiden", tror de, "för jag har ju inte sett henne komma hit". Det märkligaste är att när nykomlingen vaknar i flocken så minns hon inte själv att hon är ny utan tror: "Jag måste ha varit här hela tiden..."..."

Haha, tänk att vara så närvarande i nuet.

Men. Det byggs upp höga förväntningar som skapar en sådan förhoppningen att jag håller andan och väntar, och väntar, men det händer aldrig något. Det är slutet som blir för utdraget och platt i jämförelse med resten av boken. Även om slutet var betydelsefullt, så hade jag gärna sett något lite mer händelserikt eller storslaget, speciellt med denna historia och boktitel i bagaget.

De allra flesta raderna var fyllda med varma meningar och bjöd på vackra insikter. Jag glädjer mig med Elizabeth när hon gör den ena vinsten efter den andra i välmående och finner sig själv igen. Jag rekommenderar den här boken, till den som finner intresset.

Mitt betyg: 4 av 5

Flickan med glasfötter - Ali Shaw

Titel: Flickan med glasfötter

Författare: Ali Shaw

Serie: -

Genre: Utländsk skönlitteratur

Antal sidor: 318

Språk: Svenska

Originalspråk: Englska

Originaltitel: The girl with glassfeet

Översättare: Lisbet Holst

Förlag: Bra Böcker

ISBN: 978-91-7002-800-7
Utgivningsår: 2010 (2009)

Format: Inbundet

Första meningen: Den vintern skrevs det i tidningen om ett galeonliknande isberg som i knakande majestät flöt förbi klippkusten på St. Hauda´s Land, om ett snörvlande svin som förde vilsegångna fotvandrare ned från bergen och ut bland raukarna nedanför Lomdendol Tor, om en förbluffad ornitolog som räknade till fem albiner i en flock på två hundra kråkor.

Handling: Säregna saker händer på öarna i den avlägsna och snökalla skärgård som heter St. Hauda´s Land. Egendomliga bevingade varelser fladdrar förbi i de frusna myrmarkerna. Albinovita djur gömmer sig i de snöhöjda skogarna. Maneter lyser i havets djup. Och Ida MacLaird är sakta på väg att förvandlas till glas.

~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~

Kommentar: Vilken otroligt vacker bok. Tilltalande omslag, en mystisk värld och en spännande historia - en tjej som håller på att förvandlas till glas. Mina förhoppningar var goda, utan att inta en kritisk hållning.

När sista sidan nu är passerad kan jag säga att jag gillade boken!

Miljön är speciell. Oftast fascinerande och roligt med något nytt. Det gör det också mer acceptabelt att flickan håller på att förvandlas till glas. Jag menar - jag har ingen aning om vad som kan hända i den här världen. Om det hade varit verklighet, hade jag kunnat ana mig till ett svar eftersom hennes sjukdom då skulle kunna förklaras, någorlunda. Det kanske låter knepigt.

Varelserna som förekommer på ön, kan få mig att rynka lite på ögonbrynen ibland, men jag går annars vidare utan att fundera mer på dem. En annan kritik är att det ibland är svårt att förstå, och hänga med i några tillbakablickar - vad tillförde de?

Men åter till det vackra. Språket är stundtals lysande med sina träffsäkra meningar. Och jag ser mest till sagans budskap. Det sorgliga lyfter och tillför ett syfte, det gör boken viktig på ett sätt, utan att säga för mycket. Men på det sätt som karaktärerna utvecklas. Hur de i sin förälskelse och knappa tid ser till det som betyder något. Vad förglasningen gör med dem. En ljuvlig historia.

Mitt betyg: 2 av 5

Salvadoreña - Cecilia Samartin

"Det händer ofta att de som ägnar sig åt att sprida ljus till andra själva blir kvar i mörkret."

Titel: Salvadoreña

Författare: Cecilia Samartin

Serie: -

Genre: Utländsk skönlitteratur

Antal sidor: 364

Språk: Svenska

Originalspråk: Engelska

Originaltitel: Vigil: a novel

Översättare: Mia Ruthman

Förlag: Bazar

ISBN: 978-91-7028-191-4
Utgivningsår: 2012 (2009)

Format: Inbundet

Första meningen: När solen gick upp stod Ana i fönstret en trappa upp och spanade efter doktor Farrells bil.

Handling: Ana växer upp hos sin mamma i en liten by i El Salvador. Trots fattigdomen lever de ett bekymmersfritt liv, till den dag då inbördeskriget rycker närmare och landsbygden blir utsatt för en massaker. I ett slag förändras hennes liv. Ana lyckas fly undan kriget och ta sig till USA, där hon tar sin tillflykt till ett nunnekloster. Åren går och Ana växer upp till en from och vacker ung kvinna. Hon får anställning som barnflicka åt Jessie och Teddy hos den välbärgade men inte särskilt lyckliga familjen Trellis. Ana förstår snart att det bakom den blankpolerade fasaden i det lyxiga hemmet i Kalifornien döljer sig några ömtåliga själar. Mot sin vilja blir hon alltmer fascinerad av den stilige men inåtvände Mr Trellis...

Mitt omdöme: Den här boken kom till mig av en slump, men det är jag så glad för. Inte just för denna bok, men för författaren själv. Tydligen ska hon bara väldigt bra och nu har jag införskaffat mig fler av hennes böcker.

Jag kände god mod inför läsningen av den här boken. Början är stark och jag dras med i berättelsen. Men eftersom dalar intresset, jag lägger ifrån mig boken titt som tätt och kämpar mig igenom. Men mot slutet återfår jag nyfikenheten och jag läser snabbt ut boken, då med ett leende på läpparna.

Samartin skriver målande, det känns som om jag upplever historien på nära håll, jag är där med Ana. Det är både fascinerande och spännande men samtidigt frustrerande att Ana är så oskuldsfull. Hur tillbakadragen och välvillig hon är, nästan till överdrift. Men hennes uppfostran i klostret är såklart den bidragande faktorn. Det är lite vackert ändå. Hur hon tar sig an barnen är väldigt charmerande, jag hejar på henne.

Ett citat i början av boken av Moder Teresa ger mig dock en lättnad förklaring till bokens budskap. Där stod att "Det händer ofta att de som ägnar sig åt att sprida ljus till andra själva blir kvar i mörkret".

När jag lagt ifrån mig boken funderar jag på hur det nu kommer att gå för Ana och familjen Trellis. Det är både en vacker och mysig bok, men samtidigt sorglig.

Mitt betyg: 3 av 5