Lyckan, kärleken och meningen med livet - Elizabeth Gilbert

"Tala sanning, tala sanning, tala sanning."

Titel: Elisabeth Gilbert
Författare:
Serie: -
Genre: Biografi
Antal sidor: 338
Språk: Svenska
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Eat, pray, love
Översättare: Carla Wiberg

Förlag: Albert Bonnier Pocket
ISBN: 978-91-0-011954-6

Utgivningsår: 2008 (2006)
Format: Pocket

Första meningen: När man reser i Indien - speciellt till någon helig plats eller ett ashram - får man se att många människor bär bönehalsband.

Handling: "Klockan är 3 på natten och Elizabeth Gilbert ligger på badrumsgolvet och gråter. Hon är drygt trettio, hon har en man, ett hus utanför stan, ett framgångsrikt jobb och försöker få barn - men hon är inte lycklig. En slitsam skilsmässa, en depression och en turbulent kärleksaffär senare bestämmer hon sig för att söka efter det hon verkligen vill med livet.

För att på allvar ge sig själv tid och utrymme bestämmer hon sig för att ge sig ut på en lång resa. Hon börjar i Italien där hon lär sig konsten att njuta, i Indien konsten att genom meditation nå sinnesro och i Indonesien hitta balans och kärlek. Elizabeth Gilbert berättar engagerande och personligt om hur hon fattade det svåra beslutet att lämna äktenskap, hus och karriär för att söka efter vad hon egentligen ville med livet. En intensiv, känslig och underhållande memoar om att finna sig själv och allt som kan hända när man tar ansvar för sitt eget välmående.

Mitt omdöme: Det här är en feelgood-roman helt i min smak. Om lycka, äventyr och att finna sig själv. Det blir lite extra spännande i vetskapen om att det har hänt på riktigt. Även om jag misstänker att en del fått lite extra kryddning. Berättelsen känns varm och som den kommer från hjärtat. Det känns kärleksfullt, personligt. Jag gillar hennes etapper med de tre olika platserna med varsina uppdrag.

Det finns också humor i det här boken. Jag minns speciellt berättelsen om hönsen. Jag må ha knäpp humor, men detta tyckte jag var bland det roligaste jag hört! Än idag skrattar jag åt det. Såhär stod det på sidan 129:

"... Men man måste vara mycket försiktig när man introducerar en ny höna i den befintliga flocken. Man kan inte bara slänga in den till de andra, för då betraktar de den som en inkräktare. Vad man måste göra är att smyga in den nya pullan i hönshuset mitt i natten, medan de andra sover. Man sätter henne på en pinne bredvid de andra och tassar tyst därifrån. När hönsen vaknar på morgonen lägger de inte märke till nykomlingen. "Hon måste ha varit här hela tiden", tror de, "för jag har ju inte sett henne komma hit". Det märkligaste är att när nykomlingen vaknar i flocken så minns hon inte själv att hon är ny utan tror: "Jag måste ha varit här hela tiden..."..."

Haha, tänk att vara så närvarande i nuet.

Men. Det byggs upp höga förväntningar som skapar en sådan förhoppningen att jag håller andan och väntar, och väntar, men det händer aldrig något. Det är slutet som blir för utdraget och platt i jämförelse med resten av boken. Även om slutet var betydelsefullt, så hade jag gärna sett något lite mer händelserikt eller storslaget, speciellt med denna historia och boktitel i bagaget.

De allra flesta raderna var fyllda med varma meningar och bjöd på vackra insikter. Jag glädjer mig med Elizabeth när hon gör den ena vinsten efter den andra i välmående och finner sig själv igen. Jag rekommenderar den här boken, till den som finner intresset.

Mitt betyg: 4 av 5