Det var ju bara drygt en vecka innan som jag bestämde mig för att delta. HÄR kan du läsa om min ångest. Och därför hann jag inte med så mycket planering. Vilket jag märkte halvvägs in ungefär, att jag inte hade utvecklat mina karaktärer så mycket. Och då blev det svårt, mycket tragglande och en känsla av att det inte sitter.
Men nano handlar om att få ner orden på pappret. Och jag var tveksam vid många tillfällen om det skulle gå. Kände i början när jag hade kämpat mig fram till 600 ord, och tänkte att innan dagen är slut ska jag ha 1000 ord till. Och sedan samma sak, i 30 dagar. Haha jag vågade till slut inte ens tänka på det, utan bara skrev. Sedan kom det där flowet emellanåt och orden bara sprutade ut.
Ibland är det lysande, men oftast inte. Det finns ingen tid för någon finjustering. Det kan man göra efteråt. Och det intalade jag mig själv hela tiden. Att bara skriva.
Hur ska man veta om man aldrig testar? Jag är så glad att jag deltog. Nu har jag lärt mig att det är möjligt. Att det inte alltid går att vänta på att inspirationen ska komma till en. Nya idéer väcks under tiden som man skriver. För att inte tala om hur viktigt det är att faktiskt se hur texten i dokumentet växer, det gör att jag vill fortsätta.
Det är också viktigt att poängtera att man inte alls behöver vinna för att delta. Varje ord är av betydelse, oavsett hur många de är. Så om du är nyfiken tycker jag absolut att du ska testa. Om du gillar att skriva och vill få en liten spark i baken. Nanowrimo funkar inte för alla, det är bara ett sätt. Men jag tyckte att det var en rolig och lärorik resa!
Det är också viktigt att poängtera att man inte alls behöver vinna för att delta. Varje ord är av betydelse, oavsett hur många de är. Så om du är nyfiken tycker jag absolut att du ska testa. Om du gillar att skriva och vill få en liten spark i baken. Nanowrimo funkar inte för alla, det är bara ett sätt. Men jag tyckte att det var en rolig och lärorik resa!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar