Britt-Marie var här av Fredrik Backman

"Man älskar fotbollen för att den är instinktiv. Om den kommer rullande på gatan så sparkar man på den. För att man älskar den av samma anledning som man förälskar sig. För att man inte vet hur man låter bli."

Titel: Britt-Marie var här

Författare: Fredrik Backman
Serie: -
Genre: Komedi, Roman
Antal sidor: 359
Språk: Svenska
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -

Förlag: Partners in stories
ISBN: 978-91-981820-0-2

Utgivningsår: 2014

Format: Inbunden

Första meningen: Gafflar.

Handling: En roman om förälskelse, andra chanser och att sparka på det som rullar.

   Britt-Marie, 63, är faktiskt inte passivt aggressiv. Det är bara det att smuts, repor och felaktigt organiserade besticklådor får henne att skrika på insidan. Hon har just lämnat ett 40-årigt äktenskap och liv som hemmafri, och det enda arbete hon kan få finns i Borg, ett finanskrisdrabbat samhälle vid en väg är allt är nedlagt utom den ölstinkande pizzerian. Britt-Marie avskyr fotboll, Borg har inget annat än fotbollen kvar. Det är sannerligen inte en början på en underbar vänskap.

   Men när byns ungdomslag behöver en tränare så desperat att de till slut är redo att ge jobbet till vem som helst, då bryr de sig in om petitesser som att hon absolut inte vill ha det. När Britt-Marie dessutom blir utbjuden på dejt av en polis och bryter handen i ett solarium finns det ingen återvändo.

~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~

Kommentar: Jag läste nyligen En man som heter Ove av Backman och jag känner igen mig i hans sätt att skriva och bygga upp historien i den här boken. Det är en otrolig berättarstämning, och fascinerande hur han kan skriva det både roligt och sorgligt på samma gång. Man skrattar samtidigt som det värker i hjärtat...

Britt-Marie är en stark karaktär, som ger uttryck för sig att vara väldigt knepig och besvärlig. Men efterhand faller man för henne också, precis som jag gjorde för Ove. Det är mycket som känns väldigt överdrivet, men det är då det blir starkt! Och ibland överdriver man ju själv också, i sitt liv. Så jag kan förstå Britt-Marie.

För Britt-Marie ska det vara ordning och reda, hon vet exakt vart allting ligger, hon kan sitta uppe hela nätterna för att vänta på sin man, hon anser att man talar om hur maten hon lagar smakar och för allt i världen - se till att sköta dig, för vad ska grannarna annars tro? Det är mycket i henne som jag kan känna igen mig i, inte allt och inte fullt, men tillräckligt för att det känns att läsa om henne vill jag lova.

Backman skriver så fint, det är enkelt och vardagligt men samtidigt poetiskt och med ett fint budskap och han knyter an historien så väl och vackert. Det är väldigt välskrivet. Jag ler stort och länge när de sista raderna är passerade. Och det är ju en så otroligt fin betydelsen för titeln! Men det måste man förstås läsa boken för att förstå :)

Mitt betyg: 9 av 10

HÄR finns en smakbit.

Ensamma hjärtan och hemlösa hundar av Lucy Dillon

"Det spratt till i Rachels hjärta. Det var hennes uppmärksamhet han ville ha. Hennes uppskattning. Han ville tillhöra någon och bli älskad."

Titel: Ensamma hjärtan och hemlösa hundar
Författare: Lucy Dillon
Serie: -
Genre: Feelgood
Antal sidor: 454
Språk: Svenska
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Los dogs and lonely hearts
Översättare: Ann Björkhem

Förlag: Bonnier Pocket
ISBN: 978-91-7429-210-7

Utgivningsår: 2011 (2009)
Format: Pocket

Första meningen: "Första veckan i februari hade Rachel Fielding ett riktigt glamoröst jobb som PR-konsult för ett antal internetföretag, en älskare som gav henne blommor med jämna mellanrum och klädde sig snyggare än hon själv, städhjälp och en hy som var tre år yngre än hennes biologiska ålder, trettionio."

Handling: Rachel har just blivit av med jobbet på reklambyrå samt den chica Londonvåningen och hennes älskare har gjort slut. I samma veva får hon reda på att hon har ärvt sin mosters tillgångar - ett hus på landet och ett hem för övergivna hundar...

   När hon har förlikat sig med sin nya livssituation blir hon alltmer engagerad i arbete med att finna nya ägare till de tilltufsade hundpersonligheterna. Till sin hjälp har hon flera godhjärtade människor som brinner för uppgiften. Och den råbarkade veterinären George rycker gärna in vid behov. Under hundpromenaderna knyts nya starka band, inte bara mellan människor och hundar...

   En härlig feel good-roman om att få en andra chans i livet, om lojalitet och villkorslös kärlek.

~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~ ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~

Kommentar: Det här var en omläsning. Jag vet inte vad som hände när jag läste den första gången för några år sedan. Det var nog helt fel tid i livet för denna bok, jag fullkomligt sprang igenom den och tyckte den var töntig. Nu den här andra gången, förstår jag inte hur jag kunde missa det hela.

För den var helt underbar! Faktiskt blev jag förvånad över hur bra jag tyckte att den var. Dillon skriver så träffsäkert och igenkännande om hur hundarna är och vad de gör med människorna. Liksom vad de tre kvinnorna, som boken cirkulerar kring, gör. Men trots att det bara är något som beskrivs i förbifarten, så värker det i hjärtat när jag får veta vad de stackars hundarna blivit utsatta för innan de kom till hundhemmet...

Boken är så gullig och charmig. jag satt och smålog mest hela tiden. Det är lättläst, igenkännande och fängslande. Det finns också humor emellanåt. Jag växlar mellan att småle, tjuter ett åhh och blir irriterad, och myser i fåtöljen när regnet smattrar (kunde visst hoppas på snö) och vinden yr utanför fönstret. Underbart härlig bok som gör mig alldeles varm inombords.

Mitt betyg: 5 av 5

En smakbit på söndag - Britt-Marie var här

Då var det söndag och dags för en smakbit. Det var ganska nyss jag läste Fredrik Backmans bok En man som heter Ove, och den var så bra så nu kunde jag inte vänta längre till att läsa Britt-Marie var här. Jag har just börjat på den så smakbiten kommer från de första raderna på sidan 9:

"Gafflar. Knivar. Skedar.

I den ordningen.

Britt-Marie är sannerligen inte en sådan som dömer andra människor, inte alls, men ingen civiliserad person skulle väl ändå komma på tanken att organisera besticken i en kökslåda på något annat sätt än det? Britt-Marie domer ingen, inte alls, men vi är väl ändå inte djur heller?"

Fler smakbitar hittar du hos Mari på Flukten fra Virkeligheten.

Helgens läsning

God fredag på er här i vintermörkret. Igår på kvällen fick hela staden strömavbrott fem gånger (undrar om det var "efterskalv" från stormen?), gisses så mörkt det blev! Alla lampor ute som inne och all den fina julbelysningen bara slogs av. Poff, mörker och tystnad. Men den kom snabbt tillbaka och det var nog bara tillfälligt. Tänk vad beroende vi är av vår el. Hoppas det inte händer igen och blir långvarigt, så att jag kan läsa :)

Jag har kommit en bit in på boken Ensamma hjärtan och hemlösa hundar av Lucy Dillon och den är väldigt bra och mysig. Så om jag fortsätter i den här takten kanske jag läser ut den i helgen.

I så fall tänkte jag börja läsa Britt-Marie var här av Fredrik Backman. Längre kan jag inte vänta på den här boken som jag nästan är helt säker på kommer vara bra.

Vinterläsning

Här har jag skrapat ihop en hög med böcker som jag vill läsa nu i juletider, och under vintern. Det kanske inte är så uppenbara julböcker som jag har valt, men jag fick en känsla för dessa och jag tror de är ganska stämningsfulla för den här årstiden. Det är böcker jag ser fram emot att läsa nu på momangen. 

Säkert kommer andra böcker att smyga sig in också. För jag är väldigt sugen på att fortsätta de serier som jag har börjat på.

På bilden syns:

• Tre böcker av Lucy Dillon
• Ett ljus i mörkret av Agneta Sjödin
• Britt-Marie var här av Fredrik Backman
• Tillsammans är man mindre ensam av Anna Gavalda
• Vindens skugga av Carlos Ruiz Zafón

Major Pettigrews sista chans av Helen Simonson

"Världen tycktes ha krympt ihop och rymdes nu utan problem inom rummets väggar."

Titel: Major Pettigrew´s sista chans
Författare: Helen Simonson
Serie: -
Genre: Roman
Antal sidor: 434
Språk: Svenska
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Major Pettigrew´s last stand
Översättare: Katarina Jansson

Förlag: Forum
ISBN: 978.91-37-13786-5

Utgivningsår: 2010
Format: Inbunden

Första meningen: Major Pettigrew var fortfarande uppriven efter telefonsamtalet från sin brors fru, och därför tänkte han sig inte för utan öppnade automatisk dörren när det ringde på. 

Handling: Major Pettigrew är en gentleman av den gamla stammen. För honom är tillvarons grundpelare en omsorgsfullt tillagad kopp te, korrekt uppträdanden samt plikten och äran. Han lever ett inrutat pensionärsliv och sedan hustrun gick bort känns dagarna ofta långa, trots golfklubben och en och annan societetsjakt på ett närliggande gods.

   En morgon ringer det oväntat på dörren. Utanför står mrs Ali som sedan många år äger samhällets lilla speceriaffär. Hon kommer från Pakistan och på ytan verkar de inte ha mycket gemensamt. Men snart upptäcker de att de delar kärleken till böcker och trivs i varandras sällskap.

   Det här blir början på en vänskap mellan majoren och mrs Ali, som med tiden djupnat alltmer. Frågan är bara om deras relation kan överleva omgivningens motstånd och deras egna tvivel.
~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~  ~
Kommentar: Det här är en bok som är ganska långsam att läsa. Det har nog att göra med att jag inte får ta del av något fängslande. Det tog väl hundra sidor att få grepp om situationen, och ytterligare hundra sidor för att engagera sig och börja förstå. Men den är absolut mysig, med sina inslag av böcker och te.

Jag tycker att den andra halvan av boken var bättre. Då blev det charmigt och ofta insiktsfullt, så som jag gillar. Citat som man gärna markera för att minnas. Ibland tyckte jag dock att dialogerna var lite lustiga, jag funderar liksom om man verkligen pratar så. Men jag tänker att äldre människor kanske gör det, eller i det landet, för den delen.

Det är heller inte lätt att inte jämföra den här bok med den som jag läste innan, En man som heter Ove. Böckerna har många likheter, men där tar det stopp, för de är skrivna på helt olika sätt och inte helt otippat föredrar jag Backmans bok.

Major Pettigrew´s sista chans är inte bara en romeo och julia-saga med en oväntad vänskap på äldre dar, utan jag tyckte också den handlade mycket om majorens relation med hans son.

I överlag tyckte jag boken kändes spretig, seg och jag var ofta oberörd, men visst hade den sina ljusglimtar emellanåt som jag verkligen gillade.

Mitt betyg: 2 av 5

HÄR finns en smakbit.

Nanowrimo 2015 - en liten utvärdering

Nu har det blivit december och tiden för nanowrimo är över för i år. I lördags skrev jag det sista ordet på min lilla berättelse. Jag slutade ganska tvärt efter att jag passerade 50.000 ord. För att jag var less på den, och bara ville i mål. Men det tog faktiskt inte lång tid därefter innan jag kom att sakna det hela!

Det var ju bara drygt en vecka innan som jag bestämde mig för att delta. HÄR kan du läsa om min ångest. Och därför hann jag inte med så mycket planering. Vilket jag märkte halvvägs in ungefär, att jag inte hade utvecklat mina karaktärer så mycket. Och då blev det svårt, mycket tragglande och en känsla av att det inte sitter.

Men nano handlar om att få ner orden på pappret. Och jag var tveksam vid många tillfällen om det skulle gå. Kände i början när jag hade kämpat mig fram till 600 ord, och tänkte att innan dagen är slut ska jag ha 1000 ord till. Och sedan samma sak, i 30 dagar. Haha jag vågade till slut inte ens tänka på det, utan bara skrev. Sedan kom det där flowet emellanåt och orden bara sprutade ut.

Ibland är det lysande, men oftast inte. Det finns ingen tid för någon finjustering. Det kan man göra efteråt. Och det intalade jag mig själv hela tiden. Att bara skriva. 

Hur ska man veta om man aldrig testar? Jag är så glad att jag deltog. Nu har jag lärt mig att det är möjligt. Att det inte alltid går att vänta på att inspirationen ska komma till en. Nya idéer väcks under tiden som man skriver. För att inte tala om hur viktigt det är att faktiskt se hur texten i dokumentet växer, det gör att jag vill fortsätta.

Det är också viktigt att poängtera att man inte alls behöver vinna för att delta. Varje ord är av betydelse, oavsett hur många de är. Så om du är nyfiken tycker jag absolut att du ska testa. Om du gillar att skriva och vill få en liten spark i baken. Nanowrimo funkar inte för alla, det är bara ett sätt. Men jag tyckte att det var en rolig och lärorik resa!