Helgens läsning

God fredag och trevlig helg!

Jag kommer verkligen vara sysselsatt dessa dagar. För det första känns det som om jag aldrig blir klar med A clash of kings. Men i helgen måste jag läsa ut den, för på måndag måste jag resa bort och jag vill gärna slippa ta med den. Vill också kunna börja med en annan bok, förmodligen redan på tågresan. Antingen I vargars närhet, eller På vinst och förlust. Om hunden vill samarbeta och sova på tåget, det vill säga. Hennes päls måste också fixas. Skulle skämmas om jag visade upp henne i det skicket...

Innan jag åker iväg vill jag också beta av lite uppgifter som jag har, så jag slipper tänka på dem när jag är på resande fot. Gärna också skriva så mycket som möjligt på min nano-novell. Jag har slarvat och börjar bli riktigt stressad över skrivandet. Framförallt att jag bara är (snart) halvvägs, och att det sen ska ut lika många ord till... hur?

Ja, det är mycket jag vill hinna med innan måndag. Bäst att börja.

Här på jorden av Alice Hoffman

Titel: Här på jorden
Författare: Alice Hoggman
Serie: -
Genre: Roman
Antal sidor: 286
Språk: Svenska
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Here on Earth
Översättare: Karin Andrae

Förlag: B. Wahlström
ISBN: 91-32-32974-1

Utgivningsår: (1997) 2004
Format: Inbunden

Första meningen: I kväll är gräset på fältet redan sprött av frost, särskilt väster om Fox Hill, där betesängarna lyser som stjärnor.

Handling: "Efter nitton år i Kalifornien kommer March Murray, gift och med en tonårig dotter, på besök till den lilla staden i Massachusetts där hon växte upp. Under alla år har March försökt förtränga minnena från ungdomstiden, men när hon möter Hollis - pojken som hon älskade så hett, mannen som aldrig glömt henne - bubblar allt upp till ytan. Det förflutna flyter ihop med nuet och deras besinningslösa kärlek får nytt liv.

   De händelser och krafter som Marchs och Hollis passion utlöser, påverkar också andra människor i deras närhet. March tvingas ta ställning till fråga om det är möjligt att leva med en kärlek som förtär och bryter ner. De svar hon kommer fram till är både hjärtslitande och förödande i sin grymhet. För i himlen och i våra drömmar är kärleken enkel och underbar. Men en helt annan här på jorden..."

Kommentar: Det är en underdrift att säga att jag fastnade för den här boken redan efter några sidor. För jag blev helt förälskad bara några rader in, till och med ord - eller kanske rent av när jag plockade den från hyllan?

Och trots min förälskelse blev jag inte besviken. Hoffman skriver närvarande, sagolikt och fängslande. Språket tyckte jag var helt underbart. Hon blandar storyn, med personerna och miljön både i mikro och makroperspektiv och det är så vacker. Orden rymmer också stor vishet. Historien svävar mellan mamman March och dottern Gwen, men också mellan de andra personerna som rör sig i deras omgivning.

Jag blev till och med kär i typsnittet (berkeley book), det kan du se lite närmare på en smakbit från boken här. Bokens omslaget är väl också otroligt fint? Det fanns en massa fullpoängare från mig! Här på jorden var en bok som jag bara ville krypa upp i soffan med, ostört och försvinna in i denna värld. Sväva fram över det som sker i den lilla byn där alla känner alla.

Tyvärr måste jag medge att jag blev lite besviken på slutet. Tyckte det var en för enkel upplösning... Jag förstår Hoffmans tanke, men jag hade dock önskat mig mer.

Och bara en liten parentes - eftersom jag läste den här mitt i min nanowrimo-karusell, så blev det nästan läskigt när jag märker att Hoffmans sätt att skriva är det jag eftersträvar. Så jag tog läsningen som en stor inspiration. Det betyder också att jag måste hålla utkik efter fler böcker av henne. Jag tror också att en stor del av min förtjusning för den här boken beror på att jag fann många detaljer som träffade mig något extremt, det blev nästan läskigt...

Det känns som om jag inte kan hylla den nog. Här på jorden flög rakt in i hjärtat.

Mitt betyg: 4 av 5

Kommande läsning

Nu har jag med omsorg valt ut ett gäng böcker som jag vill läsa snarast. Jag vågar inte välja för många. Kanske skulle det annars lätt dra iväg, och jag vill inte bli besviken eller känna mig stressad. Jag vill ju faktiskt klara den också. Men vi får se hur det här går, jag får göra en liten återkoppling senare.

Som ni kanske ser har jag valt att ta med A clash of kings, fast jag redan är mitt i den. Men, jag har precis passerat hälften och det går ganska trögt. Det är ju trots allt en hel bok kvar, 400 s. Så nog kan jag räkna med den.

Jag ser även fram emot Major Pettigrews sista chans, På vinst och förlust samt I vargars närhet. 

Skriva instressanta dialoger

Jag är mitt uppe i skrivande av min lilla nanowrimo-novell. Men ganska snart efter att jag började knapra på den så upptäckte jag ett problem. Mina dialoger var platta och rent av trista. Hur skulle jag få dem mer intressanta?

Svaret fick jag när jag lyssnade på ett podavsnitt av en man som heter Brad Reed under en promenad. I hans podcast, Inside Creative Writing, gick han djupare in på vad dialoger betyder, åtminstone vad de bör betyda, och hur man kan gå till väga för att få dem mer dynamiska och intressanta. Att det är mer än bara två personer som pratar med varandra. Precis vad jag behöver! Avsnittet hjälpte mig att lyfta blicken lite för dialoger och jag fick med mig lite knep för hur jag kan utveckla dem.

Så här kan hans podavsnitt sammanfattas:

När han först började skriva så missförstod han hela dialogernas syfte. Han tänkte att det var två eller fler personer som behövde diskutera med varandra. Kanske komma fram till ett beslut, dela något med varandra eller något sådant. Han tänkte också att dialogerna var till för att framföra information till läsaren, att det var deras högsta syfte - nu menar han att det är en dödssynd.

Det talas om att texten måste bestå av en naturlig dialog, men en naturlig dialog är inte alltid en naturlig (bra) dialog i fiktionen. Det blir helt enkelt tråkigt att läsa. Dialogerna är också en del av alla actionscener i texten. De skapar en dynamik och får oss att bry oss om karaktären. Brad såg först inte dialogerna och den konversation som hans karaktärer hade mellan varandra som någon actionscen.

Vem styr dialogen? Först tänkte han att det var han själv såklart, författaren. Det var han som visste hur det skulle föras fram, hur det skulle sluta osv. Men så enkelt är det inte. Men vaddå, om det inte är författaren som styr, vem är det då? Karaktärerna! De har sina egna mål, motivationer och drivkrafter - det är inte författarens avsikter med texten som ska styra. Det är nyckeln. Dina karaktärer vill inte alltid uppnå det du som författare vill att de ska göra. Det här räddar dialogerna från att bli platta, förutsägbara och livlösa. Karaktärernas mål går före dina mål som författare, och, vad läsaren förväntar sig.

Brad Reed vill att innan dialogerna skrivs, så fundera över karaktärernas mål. Dessa får inte vara densamma som vad den andra karaktären vill uppnå. För då blir det ingen spänning. Det måste finnas en konflikt, och det behöver inte vara ett fysiskt slagsmål, det behöver inte ens vara en konflikt alls - bara att de vill uppnå olika saker.

Han tipsar om att skriva dialogerna så frånkopplade karaktärerna emellan som möjligt. Som om de inte pratar alls med varandra, att de är så upptagna med vad de själva säger. Gå sedan tillbaka och titta på hur de kan skapas lite mer kontakt mellan det som de säger - kanske ett litet ord eller en nyans som tillför en liten sammanlänkning dem emellan. Ett tips är också att skriva en liten rad, bara för författaren själv, om hur de reagerar - hur de svarar på vad som sades, missförstår de kanske, lyssnar de ens osv.

Det här fick mig verkligen att börja fundera. Så intressant! Eller vad tycker du? Har dina karaktärer egna liv som driver berättelsen åt ett helt annat håll än vad du först tänkt?

PS. Det är en utmaning i sig att skriv 50.000 ord på 30 dagar, så den här kvalitén får jag finjustera på efter Nanowrimo, denna månad handlar ändå om kvantitet. Men, för mig var det här värdefull hjälp.

En smakbit på söndag - Här på jorden

Efter en stormig natt då det kändes som om fönstret skulle spricka, har det blivit söndag och därmed en smakbit! Ett initiativ från Mari på Flukten fra virkeligheten, kika in där om du vill läsa fler smakbitar.

Trots att jag fortfarande läser A clash of kings, så kunde jag inte låta bli att börja med boken Här på jorden av Alice Hoffman. Och jag har blivit helt kär i den. Tycker om allt, hennes språk är så fint. Jag blev till och med förtjust i typsnittet (berkeley book). Så därför ville fota sidan den här gången, men det kanske blev lite mörkt, jag hoppas att det går att se. Smakbiten kommer från sidan 87:

Nanowrimo - första veckan

Nu har den första veckan i nanowrimo passerat och jag har sammanfatta lite hur det har gått med skrivandet. Jag har faktiskt haft väldigt roligt näst jag skrivit på min lilla berättelse!


1 november

Första dagen, som jag väntat och peppat! Men också varit rätt nervös. Efter en del ångest över första meningen och att faktiskt börja detta enorma projekt, så tragglade jag mig sedan fram och fick under dagen ihop 3078 ord. Pust, nu är jag igång. 

2 november

Förkylningen som lämpligt slog till igår höll i sig, men jag skrev så gott jag förmådde mellan snytningarna var och varannan sekund. Fick ihop 1476 ord.

3 november

Kändes bättre med förkylningen och fingrarna glödde lite mer på tangenterna... åtminstone var det lättsammare. Kände att jag började släppa lite på min inre redigerare, inte läsa det jag skrivit och stanna upp för länge och leta rätt formuleringar. Jag tror nanowrimo blir nyttigt för mig, lära mig att släppa på prestigen och bara skriva. Det slutade på 2066 ord.

4 november

Blev allt bättre på att fylla mellan raden av alla de möjliga slags beskrivningar. Kapitlen började helt enkelt bli längre. Skrev denna dag 2018 ord.

5 november

Ännu än dag där jag fått skrivandet som vana, det blev inte riktigt lika många, men ändå 1362 ord.

6 november

Trots att det börjar ta emot lite mer nu så förvånas jag över alla idéer som kommer fram bara jag sätter mig för att skriva. Har märkt att det är viktigt för mig med små stunder, att skriva de 1667 orden som krävs varje dag i ett svep skulle bli segt. Jag mutar mig med att när jag har skrivit x antal ord, då får jag läsa ett kapitel för nöjets skull! Idag blev det 2279 ord.

7 november

Kunde äntligen sticka iväg på en liten springtur och efter den nyvunna energin kunde jag skriva på längre än vanligt. Samtidigt som det är roligt att skriva så börjar det också bli lite motigt, det är då jag tänker att det är nu nano börjar.... så jag säger till mig att ju mer jag skriver desto snabbare tar det slut. Precis som när jag sprang halvmaran. Det är samma lika! Spurtade ihop 2803 ord.

Summa antal skrivna ord första veckan: 15082 st.

Helgens läsning

Det har inte blivit så mycket läst på sistone. Jag har inte varit lika sugen. Sedan har läsningen ersatts lite av nanowrimo. Men men, nu är jag igång igen. Jag har läst ungefär hälften på A clash of kings (den är på nära 900 s. så det tar lite tid, plus att jag är ovan att läsa på engelska). Jag hoppas att jag ska lyckas läsa ut den snart... Jag kunde inte heller låta bli att börja på Här på jorden igår kväll, och jag tycker väldigt mycket om den än så länge!

Så i morgon har den första veckan i nanowrimo passerat, och jag tänkte publicera ett inlägg där jag har sammanfatta lite hur de har gått, så håll utkik här på bloggen. Och på söndag är det dags för en smakbit, såklart. Däremellan ska det läsas! Och skrivas...

Önskar er en trevlig helg!