Skriva instressanta dialoger

Jag är mitt uppe i skrivande av min lilla nanowrimo-novell. Men ganska snart efter att jag började knapra på den så upptäckte jag ett problem. Mina dialoger var platta och rent av trista. Hur skulle jag få dem mer intressanta?

Svaret fick jag när jag lyssnade på ett podavsnitt av en man som heter Brad Reed under en promenad. I hans podcast, Inside Creative Writing, gick han djupare in på vad dialoger betyder, åtminstone vad de bör betyda, och hur man kan gå till väga för att få dem mer dynamiska och intressanta. Att det är mer än bara två personer som pratar med varandra. Precis vad jag behöver! Avsnittet hjälpte mig att lyfta blicken lite för dialoger och jag fick med mig lite knep för hur jag kan utveckla dem.

Så här kan hans podavsnitt sammanfattas:

När han först började skriva så missförstod han hela dialogernas syfte. Han tänkte att det var två eller fler personer som behövde diskutera med varandra. Kanske komma fram till ett beslut, dela något med varandra eller något sådant. Han tänkte också att dialogerna var till för att framföra information till läsaren, att det var deras högsta syfte - nu menar han att det är en dödssynd.

Det talas om att texten måste bestå av en naturlig dialog, men en naturlig dialog är inte alltid en naturlig (bra) dialog i fiktionen. Det blir helt enkelt tråkigt att läsa. Dialogerna är också en del av alla actionscener i texten. De skapar en dynamik och får oss att bry oss om karaktären. Brad såg först inte dialogerna och den konversation som hans karaktärer hade mellan varandra som någon actionscen.

Vem styr dialogen? Först tänkte han att det var han själv såklart, författaren. Det var han som visste hur det skulle föras fram, hur det skulle sluta osv. Men så enkelt är det inte. Men vaddå, om det inte är författaren som styr, vem är det då? Karaktärerna! De har sina egna mål, motivationer och drivkrafter - det är inte författarens avsikter med texten som ska styra. Det är nyckeln. Dina karaktärer vill inte alltid uppnå det du som författare vill att de ska göra. Det här räddar dialogerna från att bli platta, förutsägbara och livlösa. Karaktärernas mål går före dina mål som författare, och, vad läsaren förväntar sig.

Brad Reed vill att innan dialogerna skrivs, så fundera över karaktärernas mål. Dessa får inte vara densamma som vad den andra karaktären vill uppnå. För då blir det ingen spänning. Det måste finnas en konflikt, och det behöver inte vara ett fysiskt slagsmål, det behöver inte ens vara en konflikt alls - bara att de vill uppnå olika saker.

Han tipsar om att skriva dialogerna så frånkopplade karaktärerna emellan som möjligt. Som om de inte pratar alls med varandra, att de är så upptagna med vad de själva säger. Gå sedan tillbaka och titta på hur de kan skapas lite mer kontakt mellan det som de säger - kanske ett litet ord eller en nyans som tillför en liten sammanlänkning dem emellan. Ett tips är också att skriva en liten rad, bara för författaren själv, om hur de reagerar - hur de svarar på vad som sades, missförstår de kanske, lyssnar de ens osv.

Det här fick mig verkligen att börja fundera. Så intressant! Eller vad tycker du? Har dina karaktärer egna liv som driver berättelsen åt ett helt annat håll än vad du först tänkt?

PS. Det är en utmaning i sig att skriv 50.000 ord på 30 dagar, så den här kvalitén får jag finjustera på efter Nanowrimo, denna månad handlar ändå om kvantitet. Men, för mig var det här värdefull hjälp.