tisdag 12 januari 2016

Min europeiska familj av Karin Bojs

Titel: Min europeiska familj de senaste 54 000 åren
Författare: Karin Bojs
Serie: -
Genre: Facklitteratur
Antal sidor: 486 (inkl. 48 sidor referenser)
Språk: Svenska
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Förlag: Albert Bonniers
ISBN: 978-91-0-013911-7
Utgivningsår: 2015
Format: Inbunden





Första meningen: När jag höll på att arbeta med den här boken dog min mor, Anita Bojs.

Handling: Många svenska släktforskare lyckas kartlägga sina förfäder nio, tio generationer bakåt i tiden.
   Den nya DNA-tekniken öppnar ännu större möjligheter. Karin Bojs bestämde sig för att släktforska på djupet och genom DNA-analyser få veta mer om sina band till forntidens människor. Hon läste hundratals vetenskapliga studier, intervjuade världsledande forskare och reste i ett tiotal länder för att följa spåren bakåt.
   Resultatet är en bok om Europas historia, från den första invandringsvågen till i dag - om vikingar, tidiga jordbrukare i Mellanöstern och flöjtspelande grottmänniskor i Tyskland och Frankrike.
   Den historia hon skildrar är också vår egen. Vi är alla släkt med varandra. Någonstans, någongång levde vår senaste gemensamma förmoder och förfäder.
   DNA-trådarna knyter ihop oss alla.

Mitt omdöme: Först och främst måste jag bara säga att jag blev helt begeistrad över den här boken. Men låt mig ta det från början.

Jag är ju ganska så inne på sånt här nuförtiden (väldigt mycket om ni frågar min sambo, hehe). För så här är det, i slutet av sommaren såg jag en intervju med Bojs och blev helt fascinerad men också ganska kluven till hur det ens vad möjligt att släktforska tiotusentals år tillbaka i tiden. Sedan fördes en del diskussioner i hemmet om vår egen släkts historia - "man kanske skulle ta och göra en sån där släktforskning?". Och av en händelse träffade jag min sambos moster för första gången, och hon råkar vara just... släktforskare. Sedan läser jag Jean M Auel böcker om stenåldersflickan Ayla. Och jag ser på dokumentärer i ämnet, om de första människorna i Nordamerika, Asien och Australien. Lagom lyrisk på detta? Kan ni då tänka er vilken otrolig entusiasm jag kände när jag läste den här boken? Galet.

Men det är inte bara för mitt intresse i ämnet som gör boken så himla bra. För Bojs är otroligt skicklig. Boken är så välskriven, pedagogisk och fascinerande. Lika intressant att följa som en spännande roman.

Vi får följa med Karin Bojs när hon upptäcker sin och Europas historia. Vilka steg vi tagit, hur våra liv såg ut och vi får en glimt av olika människoöden. Hur hon har lyckats balansera allting är för mig helt otroligt. Hur kan det, samtidigt som det är tung och svindlande fakta, också vara personligt intressant och också lärorikt? Skrivet på ett lättillgängligt och fängslande språk. Jag kan inte ens tänka mig vilket arbete som krävts för att skriva boken. Som om det inte vore nog, har hon även humor i sitt berättande. Och när jag läste kapitlet om hundens historia kom det en tår i ögat. Det är en resa att läsa den här boken, utan dess like...

Men personligen uppskattade jag mer utav det i början. För ju närmare nutiden det blev, desto mer "ointressant" tyckte jag att det var. Fast inte direkt ointressant, inte alls, om ni förstår... men när tiden närmade sig idag blev det alltmer Karin Bojs historia (visserligen utgör boktiteln det!), liksom mer dilemman kring politik och sånt utifrån vår nutida moderna värld. Ändå var det bra tycker jag att hon tog upp frågor kring vad DNA-tekniken kan behöva fundera kring, absolut (i slutet av boken finns frågor och svar). Men för mig, om jag ska vara hård, skilde det sig en del från början av boken. Då kändes det som en saga, för vuxna, om hela människans vandringsväg. Början och slutet har lite olika färger. Och det med förståelse, eftersom det ändå har hänt en del på 54 000 år... men nog om detta! (det finns ju ofantligt mycket att diskutera ur boken)

För det är ändå just det som gör boken speciell. Att växelvis följa Bojs resa gör det personligt och greppbart. Återigen otroligt hur hon har lyckats hålla ihop och balansera boken med fakta och berättande (hon är ändå journalist, och inte forskare).

Jag har verkligen sprungit igenom boken, 54 000 år på 3 dagar. Inte undra på att jag är lite utmattad...  Men nu i mål ser jag tillbaka på min resa, på Karin Bojs och Europas resa, och förundras över vad vi människor ända har genomgått. Jag rekommenderar verkligen boken (funkar fint också för gångare!), till alla som är intresserad av historia av detta slag. Eller bara vill hänföras.

Mitt betyg: 5 av 5

2 kommentarer:

  1. Oj, inte dåligt att läsa ut den på 3 dagar! :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag kunde helt enkelt inte slita mig :)

      Radera